Astrid Lindgren fällde den socialdemokratiska regeringen 1976

Kan en saga ändra historiens gång? Svaret är ja. I mars 1976 publicerade Astrid Lindgren ett till synes enkelt inlägg i skattedebatten. Det slutade med att hon bröt ett 44 år långt socialdemokratiskt maktinnehav.

Detta är historien om hur hela Sveriges sagoberättare utmanade finansministern – och vann.

Astrid Lindgren var en livslång socialdemokrat, men under 1970-talet hade de svenska marginalskatterna nått extrema nivåer. Efter en skatteuppgörelse drabbades egenföretagare med höga inkomster särskilt hårt.

När Astrid Lindgren satte sig ner för att räkna på sin egen ekonomi upptäckte hon något absurt. Genom att kombinera den vanliga inkomstskatten med egenavgifterna landade hennes marginalskatt på otroliga 102 procent. Hon fick alltså mindre kvar i plånboken ju mer hennes böcker sålde.

Istället för att skriva en torr debattartikel gjorde hon det hon var bäst på. Hon skrev en saga.

Den 10 mars 1976 publicerades sagan Pomperipossa i Monismanien på Expressens kultursidor. Berättelsen handlade om häxan Pomperipossa som bodde i ett land där man älskade sina medborgare så mycket att man tog ifrån dem allt de tjänade.

Sagan väckte omedelbart enorm uppmärksamhet. Oppositionen tog snabbt tillvara på tillfället, och Moderaternas partiledare Gösta Bohman gick till och med så långt att han läste upp sagan direkt från riksdagens talarstol.

Dåvarande finansministern Gunnar Sträng (S) tog inte kritiken väl. Han var van vid att dominera den ekonomiska debatten och avfärdade författaren hånfullt från riksdagens talarstol med orden: ”Berätta sagor kan fru Lindgren, men räkna kan hon inte”.

Men det var finansministern som hade räknat fel. Det visade sig snabbt att Astrid Lindgrens uträkningar var matematiskt helt korrekta.

Astrid Lindgren gav svar på tal i media med en replik som direkt blev en klassiker: ”Att berätta sagor har Sträng alltid varit duktig på, men räkna har han inte lärt sig. Det är bättre att vi byter jobb, han och jag”. Regeringen tvingades till slut backa och erkänna felet.

Skattedebatten eskalerade under våren, och samma år lämnade även stjärnregissören Ingmar Bergman landet efter en uppmärksammad skattetvist. När valet närmade sig i september 1976 var stämningen laddad.

Astrid Lindgrens saga blev avgörande av tre skäl:

• Hennes unika status: Hon var Sveriges mest älskade person. När hon öppet kritiserade systemet gav hon vanliga väljare mod att göra detsamma.
• Bilden av maktfullkomlighet: Gunnar Strängs arroganta bemötande bekräftade oppositionens bild av att Socialdemokraterna hade suttit vid makten för länge och tappat kontakten med folket.
• Det pedagogiska genidraget: Genom sagan lyckades hon förklara komplicerad skattepolitik så att alla förstod hur orimligt systemet hade blivit.

Kombinationen av skatteupproret och den infekterade kärnkraftsfrågan ledde till att den borgerliga koalitionen vann valet den 19 september 1976. Det historiska regeringsskiftet var ett faktum.

Det historiska valnederlaget tvingade Olof Palme att avgå, och statsministerposten togs över av Centerpartiets ledare Thorbjörn Fälldin i spetsen för en ny borgerlig trepartiregering. Samtidigt innebar skiftet slutet på en era för Gunnar Sträng, som fick lämna finansministerposten efter hela 21 år vid makten. Framgången i skattedebatten blev startskottet för Astrid Lindgrens nya roll som en av landets mest inflytelserika samhällsdebattörer och opinionsbildare – en symbolisk maktposition hon förmodligen aldrig själv hade planerat för. Parallellt med sitt författarskap började hon nu kasta sig in i flera stora samhällsfrågor med ett enormt personligt engagemang.

Händelsen har gått till historien som "Pomperipossaeffekten". Att kritiken var befogad bekräftades långt senare av högsta ort.

Dagen efter Astrid Lindgrens bortgång i januari 2002 kommenterade den dåvarande socialdemokratiske statsministern Göran Persson händelsen i media. Han konstaterade kort: ”Astrid Lindgren hade troligen rätt om Pomperipossa. Det fanns en abnormitet i skatteskalorna.”