Annalisa Ericson i Gröna hissen 1952 - Premium poster med matt papper

Annalisa Ericson (1913–2011) var en av Sveriges mest folkkära skådespelare, dansare och revyartister, särskilt känd för sin mångsidighet inom film, teater och revy under 1930- till 1950-talen. På 1950-talet var hon som mest aktiv och framgångsrik, med en blandning av revy, musikal och filmroller som visade hennes bredd – från lättsamma komedier och sångnummer till mer dramatiska insatser. 

Hon medverkade årligen i Kar de Mummas revyer från 1949 och framåt, ofta med stor framgång. En klassiker blev hennes framförande av Ulf Peder Olrogs kuplett "Den saltaste bönan i stan" 1956, som blev hennes signaturmelodi och en fräck, självironisk hit som cementerade hennes image som "salt och kvick". Hon spelade också i musikaler som Kiss Me, Kate på Oscarsteatern 1951, där hon ofta hyllades för sin dans och energi.

1950-talet markerade ett uppsving för hennes filmroller. Hon spelade i Ingmar Bergmans Sommarlek (1951), en mer dramatisk roll som visade hennes seriösa sida. Andra filmer inkluderar I rök och dans (1954, en Knäppupp-parodi) och Karusellen i fjällen (1955). Mot slutet av decenniet kom hennes stora genombrott i deckargenren: hon spelade den klipska Kajsa Hillman i Arne Mattssons populära "Hillman-thrillers", som Damen i svart (1958), Mannekäng i rött (1958) och Ryttare i blått (1959), tillsammans med Karl-Arne Holmsten. Dessa filmer blev stora publiksuccéer och visade hennes förmåga att hantera spänning och mordgåtor.

1954 medverkade hon i Sveriges första reguljära TV-program, En skål för televisionen. Privat träffade hon filmkritikern Jurgen Schildt under 1950-talet (de gifte sig senare 1964).

1950-talet var en topp-period för Ericson, där hon varvade revyglans med mer mogna filmroller och befäste sin status som en av svensk underhållnings stora stjärnor. Hon fortsatte karriären långt in på 2000-talet, men decenniet präglades av hennes energi och publika popularitet.