Sjöberg Bildbyrå Fotograf Anders Svahn
Annalisa Ericson i Gröna hissen 1952 - Premium poster med matt papper
Välj om du vill beställa bilden tryckt inom en vit ram eller som en utfallande helbild. Beroende på format kan bilden beskäras olika.
Det gick inte att ladda hämtningstillgänglighet
Poster med en bild på skådespelerskan Annalisa Ericson tagen i samband med att hon medverkar i filmen Oppåt i Gröna hissen 1952.
Annalisa Ericson (1913–2011) var en av Sveriges mest folkkära skådespelare, dansare och revyartister, särskilt känd för sin mångsidighet inom film, teater och revy under 1930- till 1950-talen. På 1950-talet var hon som mest aktiv och framgångsrik, med en blandning av revy, musikal och filmroller som visade hennes bredd – från lättsamma komedier och sångnummer till mer dramatiska insatser.
Hon medverkade årligen i Kar de Mummas revyer från 1949 och framåt, ofta med stor framgång. En klassiker blev hennes framförande av Ulf Peder Olrogs kuplett "Den saltaste bönan i stan" 1956, som blev hennes signaturmelodi och en fräck, självironisk hit som cementerade hennes image som "salt och kvick". Hon spelade också i musikaler som Kiss Me, Kate på Oscarsteatern 1951, där hon ofta hyllades för sin dans och energi.
1950-talet markerade ett uppsving för hennes filmroller. Hon spelade i Ingmar Bergmans Sommarlek (1951), en mer dramatisk roll som visade hennes seriösa sida. Andra filmer inkluderar I rök och dans (1954, en Knäppupp-parodi) och Karusellen i fjällen (1955). Mot slutet av decenniet kom hennes stora genombrott i deckargenren: hon spelade den klipska Kajsa Hillman i Arne Mattssons populära "Hillman-thrillers", som Damen i svart (1958), Mannekäng i rött (1958) och Ryttare i blått (1959), tillsammans med Karl-Arne Holmsten. Dessa filmer blev stora publiksuccéer och visade hennes förmåga att hantera spänning och mordgåtor.
1954 medverkade hon i Sveriges första reguljära TV-program, En skål för televisionen. Privat träffade hon filmkritikern Jurgen Schildt under 1950-talet (de gifte sig senare 1964).
1950-talet var en topp-period för Ericson, där hon varvade revyglans med mer mogna filmroller och befäste sin status som en av svensk underhållnings stora stjärnor. Hon fortsatte karriären långt in på 2000-talet, men decenniet präglades av hennes energi och publika popularitet.
