Luciavakan på 1970-talet - en spritfest.
Luciavaka (eller lussevaka) är en gammal svensk tradition, ofta förknippad med rejält supande och festande. Redan på medeltiden och 1700-1800-talet beskrivs det som en natt med brännvin, öl, mat (som julgris eller lussekatter) och ibland vilda upptåg – ungdomar kunde klä ut sig, gå runt mellan gårdar, sjunga visor, tigga mat och dryck, skrämmas eller sjunga oanständiga sånger. I vissa regioner, särskilt Västsverige, var det en av de dagar då mest alkohol konsumerades.
Nej, Coop har inte sponsrat mig, den reklamen bjuder jag på. Öl i Rigelloburk, mellanölsburk ena handen, KIR i den andra.
På 1970-talet (och fram till 1980-1990-talet) levde en modern version av luciavaka starkt bland unga, särskilt studenter och gymnasieungdomar. Det var vanligt att "vaka in Lucia" genom att festa hela natten, ofta med alkohol, och många gick klädda i luciakläder – vita klänningar, ljuskronor eller andra utklädnader inspirerade av luciafiguren. Ungdomar kunde dra runt på stan, i snödrivor eller mellan fester, dricka och festa tills gryningen, för att sedan kanske delta i luciatåg på morgonen (ibland direkt från festen, vilket kunde leda till trötta eller påverkade deltagare). Detta sågs som en rolig, lite rebellisk tradition, en sorts ungdomsfest inför luciafirandet.
Idag har den vilda festdelen tonats ner betydligt – luciavaka är inte lika vanlig längre.
Fenomenet luciavaka visar hur luciafirandet blandar gammal folktro, kristna influenser och moderna ungdomstraditioner – från skydd mot mörker till ren festglädje i vintermörkret.